Höftstatus

BAKGRUND

Inspektion

Allmänt: Titta efter svullnad, missfärgning, ärr och muskelatrofier.
Stående: Kontrollera att spina iliaca-utskotten är i samma plan, då lutning av bäckenet ses bl.a. vid olika benlängd.
Gång: Titta efter om patienten haltar eller om patienten lutar åt ena sidan för att avlasta en smärtande höft.
Liggande med utsträckta ben:

• Ett förkortat och utåtroterat ben kan tyda på höftledsfraktur.
• Ett förkortat och inåtroterat ben kan tyda på bakre höftprotesluxuation.

Benlängdsskillnad: Mäts från spina iliaca anterior superior (SIAS) till mediala malleolen. Om skillnad, undersök om det är tibia eller femur som är kortare:

• Lyft upp benen (90° flexion i höft och knä) och notera om olika längd på femur.
• Patienten lägger sig nu på mage och böjer 90° i knäna. Notera höjd på hälarna.

Palpation

Skelett:

• Tryck framifrån och från sidorna på höftbenskammarna för att kolla stabilitet.
• Identifiera spina iliaca-utskotten och palpera upp längs höftbenskammen.
• Känn över femur framifrån och från sidan och känn efter smärta och hak som kan tyda på fraktur.
• Palpera trochanter major (palpömhet vid trokanterit) och se att de är symmetriska i höjd.

Leder: Höftleden palperas i ljumsken (gå horistontellt inåt cirka 2 cm ovanför trochanter major och stanna 2 cm innan arteria femoralis).
Muskler: Quadriceps, hamstring, gluteus och adduktorer.
Övrigt: Palpera även bråckportar och femoralispulsar för att utesluta aneurysm, respektive ljumsk- och femoralbråck.

Rörelseomfång

Allmänt: Kolla rörelseomfång och om smärta föreligger. Vid misstänkt höftfraktur görs rörlighetstester med stor försiktighet p.g.a. smärta.
Flexion: Be patienten flektera i höften så långt det går med foten fortfarande på britsen, utan att lyfta ryggen eller det andra benet. Jämför med andra benet. Grova inskränkningar ses vid grava höftproblem såsom uttalad artros eller artrit.
Inåt- och utåtrotation: Testas passivt med 90° flexion i knä och höft. Inåtrotation vanligtvis 30° och utåtrotation vanligtvis 45°. Inskränkningar ses vid alla typer av tillstånd i höftleden, men särskilt vanligt vid artros.
Extension: Testas passivt och aktivt antingen på sida eller i bukläge.
Abduktion/adduktion: Testas passivt och aktivt. Abduktion vanligtvis 40° och adduktion vanligtvis -20°.

Specifika Tester

Axialkompressionstest: Patienten ska flektera 90° i höft och knä. Undersökaren roterar utåt och trycker ner i femurskaftets längsriktning (axialt). Detta ger smärta vid artros, artrit, os pubisfraktur och foglossning.
Patrick-test: Kallas även FABER (eng. flexion, abduction, external rotation). Be patienten lägga sin fot på eller strax proximalt om det motsatta knäet och därefter appliceras ett tryck på det böjda knäet (medialt) försiktigt nedåt där undersökarens andra hand stabiliserar motsatta sidans bäcken. Smärta i höften är ett av de första tecknen på höftledsartros. Smärta i motsatta höften kan tyda på SI-ledspåverkan (t.ex. artros/artrit).
Trendelenburg-test: Innebär att patienten står på ett ben och lyfter upp det andra. Patienten ska stabilisera höften så att den blir rak. Trendelenburg-test testar m. gluteus medius. Normalt sker ingen bäckensänkning/lutning på det upplyfta benets sida, men vid positivt fynd sjunker bäckenet ner på denna sida. Detta kan bero på en höftåkomma (t.ex. höftledsartros) eller neurologisk påverkan av m. gluteus medius (som kan uppstå efter höftprotesoperation). Vid normalt undersökningsfynd lyfts skinkan på den upplyfta sidan upp (negativt Trendelenburg-test).