BAKGRUND
Allmänt
Det är viktigt att få en struktur i sin undersökningsteknik och få en vana att alltid undersöka likadant, i samma ordning och då oavsett kroppsdel. Man behöver inte göra som alla andra gör, bara att man kommer ihåg att ta med alla moment. Det går exempelvis att böra med inspektion, sedan palpation, rörelseomfång, distalstatus och specifika tester.Inspektion
Leta efter svullnad, ärr, muskelatrofi, missfärgning, rodnad, felställningar/deviation.Palpation
Palpera skelettet och dess utskott, leder, muskler och möjligt senor och ligament. Palpera även för värmeökning och/eller palpationsömhet och/eller svullnad.Rörelseomfång
- Testa alla rörelser i den led som ska undersökas. Undersök rörligheten både aktivt och passivt. I vissa fall kan man provocera en enskild muskel genom aktiva rörelser mot motstånd.
- Observera att om en aktiv rörelse kan utföras utan smärta eller rörelseinskränkning behöver man inte testa en passiv rörelse.
- Det är viktigt att värdera rörelseomfånget i grader. Gradtalet kan variera mellan olika friska individer men det viktigaste är att jämföra med andra sidan.
Distalstatus
Undersök sensorik, motorik och cirkulation.- Sensorik/sensibilitet: Börja med att testa grovt. Om du då misstänker en känselnedsättning kan tekniken behöva förfinas: testa skillnaden mellan vasst och trubbigt, identifiera i vilka dermatom och för vilka nerver nedsättningen finns. Tvåpunktsdiskrimination (2-PD) kan behöva göras
distalt på fingrarna vid handskador. - Motorisk: Testa muskelkraften och jämför med andra sidan.
- Reflexer: Kan testas beroende på besvär. Vanligen testas reflexer vid t.ex. vid ryggorsakade besvär.
- Cirkulation: Testas framför allt distalt om skadan. Palpera då pulsar och kontrollera den kapillära återfyllnaden. Vid behov kan man ta hjälp av Doppler-ultraljud.