Frakturtyper

Barnfrakturer

Översikt

Barns skelett skiljer sig i många avseenden från vuxnas, vilket gör att vissa skador bara drabbar barn.

• Läkningstiden för en fraktur är kortare än hos vuxna och kortare ju yngre barnet är.
• Barnskelettet har god remodelleringsförmåga, men större felställningar måste åtgärdas och rotationsfelställning kan inte accepteras.
• Periostet (benhinnan) är mycket starkare hos barn än hos vuxna.
• Skelettet hos barn är inte i samma utsträckning mineraliserat och har därför inte samma hållfasthet, varför frakturer hos barn kan uppstår där relativt lite våld ligger bakom.
• Muskel- och ligamentrupturer är ovanliga hos barn.

Allmän Frakturklassifikation

Barnfrakturer ser ofta annorlunda ut jämfört med frakturer hos vuxna, eftersom barn har ett tjockt periost och mjuk skelett får de ofta ett karakteristiskt utseende. Typiska barnfrakturer är:

• Longitudinell fraktur: Längsförlöpande fraktur som löper längs benets longitudinella axel. Uppkommer framför allt hos de äldre barnen.
• Transversell fraktur. Frakturlinjen förlöper vinkelrätt mot längdaxeln, ofta metafysärt och i anslutning till fysen. Vanlig fraktur hos de yngre barnen.
• Snedfraktur: En frakturlinje som förlöper i cirka 30-45° i relation till längdaxeln. Vanligt vid kvistfrakturer.
• Spiralfraktur. Frakturlinj som inte enbart är sned utan vrider sig dessutom längs skaftet. Ses hos de yngre barnen vid femurfraktur och hos de äldre barnen framför allt vid frakturer på humerus och tibiadiafysen.
• Komminut fraktur: Frakturlinjer i olika riktningar föreligger, inkluderande flera frakturfragment av olika storlek, Ovanlig före tonåren.
• Böjningsfraktur (plastisk deformering): Innebär böjning p.g.a. multipla mikrofrakturer av ena eller bägge benen, med eller utan synligt kortikalisavbrott men inga frakturlinjer på röntgen. Man får inte en återgång av formen utan en kvarstående deformation uppkommer. Ses oftast i radius och ulna samt i fibula.
• Inkomplett kompressionsfraktur: Kallas även infraktionsfraktur eller torusfraktur. Denna fraktur är stabil och ses metafysärt, i övergången mellan spongiöst och kortikalt ben, där spongiöst dominerar över kortikalt ben. Gör att benet komprimeras under det att stabiliteten i stort sett bibehålls. Ses oftast i distala radius.
• Inkomplett gångjärnsfraktur/kvistfraktur: Kallas även greenstickfraktur. Periostet och det kortikala benet är komplett frakturerat på den konvexa sidan. På konkava sidan föreligger en böjningsfraktur med intakt periost. Cirka 50 % av alla underarmsfrakturer hos barn är av denna typ, oftast hos barn under 8 år. Ofta stor dislokation i skadeögonblicket och följaktligen instabil därefter. Frakturen ses vanligen i distala radius.
• Komplett fraktur: Kan vara med eller utan dislokation av ena eller båda benen. Vanligen hos äldre barn där frakturen ofta är instabil.
• Ligamentavulsion: Avplsionsfraktur lokaliserad metafysärt. Vid dislokation kan man behöva reponera och fixera fragmentet. Risk för tillväxtstörning p.g.a. skada på intilliggande fys.
• Apofysavulsion: Fysen som tillhör apofysen har samma morfologi som övriga fyser (d.v.s. vid epifyser). En skada på denna ger dock ingen tillväxtstörning, eftersom apofyser inte bidrar till extremitetens längdtillväxt.
• Patologisk fraktur: Fraktur genom ben med onormal struktur till följd av t.ex. tumör, infektion, metabolisk eller hereditär sjukdom.
• Stressfraktur: Kan uppträda om skelettet utsätts för en i sig liten, men ofta upprepad belastning, varvid man får små kortikala skador. Inte så ovanliga hos de lite äldre barnen och då framför allt i proximala tibia och distala fibula.

Salter-Harris-klassifikation

15-20 % av alla barnfrakturer engagerar fysen. Dessa klassificeras oftast enligt Salter-Harris (SH) i följande typer:

• SH Typ 1: Fysiolys utan benfragment och med helt periost. Utmärkt prognos. Undantag är fraktur i caput femoris och i sällsynta fall caput radii där problem kan uppstå med kärlförsörjningen.
• SH Typ 2: Fysiolys med metafysärt benfragment (Holland-tecken). Periostskada på den kontralaterala sidan mot där benfragmentet syns. Vanligast hos barn under 10 år. Kan oftast reponeras slutet. Utmärkt prognos.
• SH Typ 3: Fysiolys med intraartikulär epifysfraktur. Periostet är helt. Drabbar nästan uteslutande proximala och distala tibiaepifysen. Opereras med öppen reposition och fixation med stift eller skruv.
• SH Typ 4: Intraartikulär fraktur som korsar fysen. Vanligaste lokalisation är laterala humeruskondylen. Opereras med öppen reposition och fixation med stift.
• SH Typ 5: Kompressionsvåld med irreparabel skada på fysen, vilket leder till en partiell prematur slutning med en successivt ökande felväxt. Sällsynt skada som huvudsakligen drabbar gångjärnsleder. Skadan i traumaögonblicket bestämmer prognosen.

Övrigt

Övriga Frakturtyper

Osteoporos: Osteoporos föreligger i hög utsträckning hos kvinnor efter menopaus och hos kortisonbehandlade. Klassiska osteoporosfrakturer är frakturer på distala radius och proximala humerus, höftfrakturer och kotkompressioner.
Patologiska frakturer:

• Kan uppkomma spontant eller efter trauma, många gånger efter påfallande lindrigt trauma. Oftast beror de på metastas i skelettet.
• Ibland kan en sådan fraktur vara första tecknet på en malignitet.

Stressfrakturer: Kan uppkomma efter långvarig belastning, t.ex. i metatarsalbenen, och kallas då ibland för marschfraktur. Patienten söker ofta p.g.a. smärtor i området som inte ger med sig, oftast utan något specifikt trauma. När det gått en tid kan man se tecken på callus som tecken på begynnande läkning. I akutskedet syns frakturen ibland inte alls på slätröntgen