Fotledsdistorsion

BAKGRUND

Definition

Distorsion i fotled med skada av ligament.

Epidemiologi

Vanlig skada vid motion och idrott.

Skademekanism

Uppstår oftast efter ett supinations- inåtrotationsvåld, då patienten trampar snett med foten.

Patoanatomi

Vanligen skadas ligamentum fibulotalare (talofibulare) anterius (FTA), som ofta är totalrupturerat. Även lig. fibulocalcaneare kan skadas och mer sällan främre syndesmosligamentet.

UTREDNING OCH DIAGNOS

Symtom

Smärta/belastningssmärta, svullnad och ibland svårigheter att gå.

Kliniska Fynd

Inspektion: Svullnad, framför allt över laterala malleolen och under denna.
Palpation: Palpationsömhet framför och eventuellt under laterala malleolen. Kan finnas ömhet över FTA-ligamentet.

• Palpera även peroneussenor för att utesluta senskada.
• Palpera Achillessenan för att utesluta Achillesseneruptur.
• Undersök även tibialis posterior genom att palpera dess bana.
• Undersöka hela fibula för att utesluta hög fibulafraktur vid svullnad och ömhet runt om hela fotleden.

Rörelse: Smärta vid rörelse av fotleden.
Specifika tester:

• Främre draglåda: Greppa tag i hälen med en hand och med den andra handen stabiliseras underbenet. Skjut sedan fram hälen i anterior riktning (förskjutning av talus framåt). Ökad laxitet kan tyda på instabilitet. Det kan dock vara svårt att påvisa denna instabilitet vid akut distorsion.

Slätröntgen

Projektioner: Frontal-, lateral- och snedbild/gaffelbild av fotleden. Vid smärta över proximala underbenet görs röntgen av underbenet.
Fynd: Slätröntgen görs för att utesluta fraktur. Ibland ses en hög fibulafraktur som kan vara associerad med syndesmosskada.

HANDLÄGGNING

Vårdnivå

Handläggning sker inom öppenvården.

Konsultation

Kontakta ortopedjouren/bakjouren:

• Vid misstänkt syndesmosskada (hög fibulafraktur med fotledsstatus), peroneusskada eller tibialis posteriorskada.

Egen Handläggning

Enbart distorsion:

• Sätt ett elastiskt stödbandage, högläge och kryckkäppar. Patienten får belasta på foten, så mycket smärtan medger. Ge instruktion om aktiva flexions-extensionsrörelser i fotleden. Be patienten söka fysioterapeut vid fortsatta besvär efter 2-3 veckor. Rekommenderas då daglig koordinationsträning på balansplatta (proprioceptionsträning) under 2-3 månader, samt profylaktisk tejpning av fotleden. Detta då man ibland kan få kronisk instabilitet, varför patienten bör uppmuntras att träna styrka och balans så tidigt som möjligt.
• Inget planerat återbesök till ortopeden.

Misstänkt senskada (peroneusskada eller tibialis posteriorskada): Återbesök till ortopedmottagningen efter cirka 10 dagar. Sätt en gipsskena och ge NSAID.

Kvarvarande (kronisk) smärta: Fotledssmärtor efter 3 månader efter en fotledsdistorsion kan tyda på osteokondral skada. Ta en ny slätröntgen. Om denna är negativ bör patienten genomgå en MRT.
Kvarvarande (kronisk) instabilitet: Påvisas på främre draglådetestet. Kan tyda på inverterat ligament som inte läkt. Kan behöva opereras.

Operation

Kvarvarande (kronisk) instabilitet: Utebliven förbättring med instabilitet efter 3 månader efter koordinationsträning på balansplatta (proprioceptionsträning) samt tejpning tyder på inverterad ligamentruptur. Dessa ligamentrupturer kan opereras i sent skede antingen med direkt sutur eller med ligamentplastik.

PROGNOS

PROGNOS

Kan leda till kvarstående total ligamentruptur (med instabilitet) i enstaka fall. Dessa kan behöva att opereras.